Spécial Club ? Odlarnas cuvee prestige i Champagne

Vi har under flera års tid sökt efter odlare i de mest intressanta byarna som förstår att tillverka vin som uttrycker jorden och mikroklimatets karaktärer på bästa sätt. Detta innebär i praktiken att dessa champagner skiljer sig rejält i smak och stil. I Champagne domineras marknaden av 289 hus, av dessa är 24 sk Grand Marques. Dessa kontrollerar ca två tredjedelar av de ca 300 miljoner flaskor som tillverkas årligen. Vad som är intressant är champagner som kommer från någon av de 2 545 små odlare som tillverkar egen unika champagne. Här kommer odlarens personlighet och konstnärliga handlag att ge en produkt, inte nödvändigtvis med storhet, men med mycket charm och personlighet. 

Utmanare till de stora

Det är lätt att tro att den mest intressanta champagnen görs av de stora husen som köper in mycket druvor av olika stil och kvalitet, och att dessa blandningar alltid håller hög kvalitet. Fler och fler små odlare i Champagne har under de senaste decennierna dock valt att inte sälja sina druvor vidare till de stora husen, utan istället producera sin egen småskaliga champagne.

År 1971 slog sig ett 10-tal (idag 28 stycken) små ambitiösa kvalitetsinriktade odlare samman i en förening, ”Club des Viticulteurs de Champagne” (Champagnes Vinodlarförening) för att se hur man skulle kunna utmana de större husen. Målsättningen var att med enad front visa att medlemmarnas prestigecuvéer var minst lika bra som de stora husens diton. Eftersom de små odlarnas volymer givetvis är pytte jämfört med drakarna i regionen så beslutades att flaskorna och tillika etiketterna skulle vara lätt igenkännbara oavsett producent. Kvalitetskraven sattes högt: minst tre års lagring i flaska, bara de bästa årgångarna, champagnerna skulle vara årgångsbetecknade och bara innehålla druvor från de egna odlingarna och utgöra det bästa som varje odlare kunde prestera. För att utmärka sig ytterligare skulle vinet buteljeras i en gammaldags flaska. För att kunna garantera en hög kvalité tillsattes en jury av oenologer som skulle prova vinet två gånger, först när cuvéen har blandats (vins claire), men inte tappats på flaska för den andra jäsningen, och sedan efter minst tre års lagring på flaska. Bara de cuvéer som godkänts i båda testerna får säljas som Spécial Club. 

Ryktet sprider sig

Under senare delen av 1970-talet började det bli en officiell

hemlighet bland kännare att man kunde hitta fantastisk kvalitet genom att leta efter ”Spécial Club” som vinerna kallades. 1999 bestämde sig medlemmarna att ta ett steg ytterligare för att lyfta fram de små odlarnas kvalitet. Man bytte namn till ”Club Trésors de Champagne”, och antog en ny etik- och kvalitetsdeklaration för föreningens medlemmar. Föreningens vinodlingskommitté tog med hjälp av specialister fram en lista med krav som alla medlemmar nu har åtagit sig att tillämpa och kommittén har ett eget inspektionsprogram där de kontrollerar efterlevnaden och utfärdar påpekanden om så behövs.

Höjda kvalitetskrav

Kvalitetsdeklarationen bygger på övertygelsen om att druvan, jorden, det lokala klimatet och odlingsmetoderna ger ett unikt avtryck i vinets karaktär, och att detta är den skatt som varje odlare har att åtagit sig att förvalta och förfina. Den bygger också på att vinrankans naturliga växtcykel och ekologi måste vara basen för en långsiktig hållbar kvalitetsodling. Varje odlare måste beskriva hur han arbetar för en ständig kvalitetshöjning av druvorna, hur jorden ska bearbetas, skadeangreppsbekämpning och allt annat sker som kan påverka druvornas kvalitet eller miljön.

Kvalitetsdeklarationen ska godkännas av vinodlingskommittén och odlaren är skyldig att visa upp denna för varje kund, handlare, importör eller myndighetsperson som önskar se den. Champagne är ju sedan tidigare känt för sina rigorösa kvalitetskrav och med denna ytterligare höjda kvalitetsambition tror man sig kunna lyfta fram de små odlarnas fina hantverk och individualitet för en bredare marknad än några få invigda kännare.

Hur bestämmer man vilka viner som ingår i Spécial Club-flaskan? 

En Spécial Club-tappning är tänkt att representera en odlares absolut bästa erbjudande till marknaden. Odlarnas Préstige-cuvée om man så vill. Varje år träffas klubbens medlemmar för att smaka varandras vins claire (det stilla basvinet) för att se om de kommer upp till kvalitetskraven. En medlem är inte skyldig att lämna in sitt vin för evaluering var år, bara när de tror att de har gjort något spektakulärt. Som exempel tillverkades det ingen Spécial Club 2003. De senaste årgångarna som lanserats är 2004, 2002, 2000, 1999 samt 1998.

När klubben har kommit överens om att basvinet är av tillräcklig kvalitet buteljerar odlaren det godkända vinet i den karaktäristiska och knubbiga Spécial Club-flaskan och genomgår den andra jäsningen. Efter minst 3 års lagring på jästfällningen, degorgeras vinet och en andra bedömning gör av klubbens medlemmar. Om klubben godkänner den färdiga produkten, kan producenten välja att etikettera vinet och sälja det direkt som en ’Special Club’ eller välja att ytterligare lagra den vidare på sin fällning och senare längre på flaska.  

Vad är det som gör Spécial Club så speciell? 

Champagne är komplicerat. Det är utan tvekan ett av de mest komplicerade av alla viner. För det första måste vinmakaren ta itu med några av de svåraste klimatförhållanden som existerar i någon vinodlande region. Förutom att ha samma jäsningsalternativ som alla övriga producenter av stilla vin har (rostfritt stål eller fat, naturlig jäst och odlade, etc.) finns det ytterligare komplikationer i arbetet med blandningen, inte bara olika druvor och vingårdar, men blandningen av olika årgångar också. När man tar hänsyn till alla dessa faktorer, och sedan överväger situationen ytterligare förvärras det av faktumet att vinet genomgår en kontrollerad andra jäsning, en degorgerings-process, och alla beslut som utgår därifrån (hur länge är vinet i kontakt bottensatsen, dosage eller ingen dosage, socker eller koncentrerad druvmust, etc.).  Då börjar man att inse hur svårt detta område kan det vara att bemästra. 

Enkelt uttryckt har Champagne fler variabler som påverkar den slutliga smaken än något annat vin. Det finns väldigt få personer som kan hävda att de behärskar hela Champagnes spektra till fullo. De personer som gör dessa viner är bland de få. Dessutom ligger det i medlemmarnas intresse att ha en mycket hög standard eftersom en enda odlares champagne representerar hela klubbens omdöme och smak. Därför tillåts inte något annat än exceptionella viner att passera genom det kvalitativa nålsögat. 

Vem bestämmer när och hur mycket Dom Pérignon eller Cristal som skall tillverkas? Visst, vinmakaren har ett ord med i processen, men man måste snarare anse att beslutet även påverkas, åtminstone delvis, av ekonomiska förhållanden; tillgång och efterfrågan, marknadsundersökningar, fokusgrupper, aktieägare, vinst och förlustutfästelser. Detta, anser klubbens medlemmar, är inte rätt sätt att göra en champagne med själ. Spécial Club påverkas inte av någon av dessa faktorer. Kom ihåg, det ligger i hela klubbens intresse att vara mycket stränga med vad de tillåter att kallas Spécial Club, eftersom det berör dem alla. 

Spécial Club: det enskilda terroir-uttrycket i Champagne  

Spécial Club är en unik samling odlare/producenter som alla har det gemensamma målet att främja ett uttryck för terroir i regionen. Deras ansträngningar och viner resulterar i det bästa argumentet för ytterligare utforskning av särskilda terroirer i Champagne. Den fungerar som en jury av kollegor som säkerställer att varje såld Spécial Club-flaska är av exceptionell kvalitet.  

I Spécial Club eller Club Trésors de Champagne som är det officiella namnet i dag, är reglerna för medlemskap enkla: man måste odla sina egen druvor. Alla medlemmar måste ha den lagliga statusen Récoltant-Manipulants (odlare som gör egen champagne. Jmf. N-M Négociant-Manipulant, champagnehus som har rätt att köpa druvor från hela regionen). Samtliga viner buteljeras i samma unika flaska, oavsett producent, men varje vinmakare får sätta sin egen etikett på flaskan. Alla vinerna smakar givetvis olika eftersom de kommer från olika byar och druvsammansättningar, men de har alla den gemensamma nämnaren att de är extraordinära.

Flaskan

Den ursprungliga flaska som valts ut av klubben var en lång, vas-liknande butel. Den användes fram till 1988 av två skäl: För det första har formen visat sig vara mindre än idealisk för långsiktig åldrande och för det andra, den var föga smickrande i jämförelse då den var allt för lik en Perrier-flaska! Sedan dess har klubben skapat en vacker flaska baserad på en gammal, traditionell design, tillsammans med en karakteristisk etikett som på något sätt både är dekorativ och diskret på samma gång. Etiketten är både en utmärkelse och en källa till förvirring: medan den binder klubbens medlemmar samman och främjar klubben som en enhetlig organisation, det händer tyvärr också på marknaden att olika Spécial Club-flaskor ofta misstas för samma vin. Större utbildning bland konsumenterna kommer förhoppningsvis att lindra detta problem, men det har varit ihållande nog genom att klubben nu gör det möjligt att etiketten tillverkas i tre olika färgtoner. Den gröna, är fortfarande den vanligaste, men ibland kanske du ser en lila eller en orange version.

En Spécial Club är avsedd att vara prestige-cuvéen från odlaren, och dess kvalitet bör återspegla den premissen. Club-viner tillverkas ofta från en odlares äldsta vinstockar och bästa vingårdslägen, och ligger oftast längre på bottensatsen än odlarens övriga årgångsviner. Även om de kommer från olika byar och är tillverkade av olika blandningar av druvsorter, tenderar Club-vinerna att dela en viss känsla av rikedom, koncentration och komplexitet. Några av klubbens odlare är bättre än andra, naturligtvis, men i allmänhet, anser jag att klubbens etikett är en indikation av exceptionell kvalitet.

Björnstierne Antonsson aka TheChampagneSommelier