Under de senaste 20 åren har intresset för champagne ökat dramatiskt över hela världen. Japanerna dricker Salon som aldrig förr, amerikanerna har börjat bli kär i odlarchampagnar och ryssarna dricker inte längre bara Cristal.
Vart jag än går i världen träffar jag initierade amatörkännare på en nivå som hade fått medlemmarna i vinklubbarna på 90 -talet att rodna. Vi hittar dock de största nya champagnegränserna i Kina, där potentialen är enorm.
Det är med blandade känslor som jag själv går in på den kinesiska marknaden med min Champagne Hiking-app och mina prisbelönta böcker. Å ena sidan är det en fantastisk marknad, men samtidigt är jag förstås lite orolig för vad ett gigantiskt kinesiskt champagneintresse kommer att göra med prisbilden här i Europa på sikt.
Om du pratar med vinmakarna i Champagne är det fortfarande vi i Skandinavien som har förändrat vårt förhållande till champagne mest dramatiskt de senaste åren. På relativt kort tid har vi svenskar i synnerhet gått från brandy-pimpande vinignoranter till kvalitetskrävande amatörkännare där malolaktisk jäsning, Grand cru-byar och ekfatskaraktär har blivit begrepp som har hamnat i nästan varje människas mun. Även när det gäller konsumtion hamnar vi idag extremt högt på världslistan trots vår lilla befolkning.
Naturligtvis har den ökande kunskapsnivån och kvalitetskraven från konsumenterna tvingat champagneproducenter att lyssna och erbjuda ett ännu mer intressant utbud. De mest uppenbara förändringarna är naturligtvis ekologiska och biodynamiska viner som vinner mer och mer mark i alla läger. Champagnerna har också blivit torrare, allt oftare presenterade i roséform och andelen ekfat-jästa champagner från individuellt utvalda platser har ökat mycket markant.
