1996 i Champagne

1921 års Dom Pérignon måste anses som den första prestigechampagnen när den lanserades 1936 även om den var en ren vintage som transverserats över i en ny prestige flaska. Efter Moët & Chandons lansering av Dom Pérignon var det många prestigechampagner från de stora husen som lanserade och nu har närmast alla producenter samt odlare någon eller några av sina bästa kvalitativa cuveer som bär prestigesignum. Skulle jag få skriva en bok med namnet ‘100 champagner man bör dricka innan man dör’, så kommer ett flertal att vara från 1996! Dock kommer även listan ‘världens mest överskattafde champagner’ komma från denna årgåmng. Var så goda: En djupdykning i cuvée préstige & 1996.

Mogen champagne

Vad man måste komma ihåg då man pratar om mogen årgångshampagne är viktigt att ställa detta i relation till hur försäljningen ser ut. Försäljningen är fördelad enligt nedan:

Non-vintage champagne	76 procent
Roséchampagne	9,7 procent
Cuvée prestige	5,6 procent
Dosage > till Brut	3,7 procent
Dosage < till Brut	3,6 procent
Vinagechampagne	1,4 procent

Då blir det helt plötsligt intressant att reflektera över hur mycket mogen champagne det egentligen säljs men framför allt konsumeras i vårt land. Jag har genom min profession som sommelier och champagnenörd fått & har möjligheten att prova mycket mogen champagne. Både hos producenterna som generöst öppnar upp sina källare då man kommer på besök och både bekanta och obekanta som bjuder på en och annan mogen och dessvärre ibland alltför mogen flaska.

Då och då beskriver både vinskribenter och begåvade vinvänner mousserande viner från världens olika hörn som fynd och jämförbara med originalet från Champagne. Visst finns det enstaka intressanta välgjorda bubblande viner. Jag har själv på plats i Italien, Spanien, USA, och Sydafrika ryckts med och tyckt att ett eller annat mousserande vin, om än annorlunda, varit i närheten av originalet i generell kvalitet. Men varje gång man seriöst provar dessa viner mot en hygglig standardchampagne så förbleknar de vanligtvis rodnande raskt.

Champagnes unika kvalitet beror i första hand på kombinationen av den mineralrika jordmånen och det svala klimatet.

En intressant paradox är dock att några av de mest legendariska och hållbara årgångarna i Champagne producerats riktigt heta år trots att syrorna är lägre. Exempelvis 1947, 1959 och 1976. 1976 är ett år med extraordinärt kraftfulla, extraktrika och långlivade viner. Årgången är en av dem som utvecklats mest positivt under de senaste fem åren och idag är detta en av mina favoritårgångar att öppna hemma och njuta i stora smöriga klunkar. Vart och ett av dessa 37-åriga viner som kommer längre ner i min topp-20-lista är värda en egen beskrivning. Jag vill även höja ett ögonbryn och uppmana till att reflektera över hur många vita som röda viner mognar lika underskönt som Champagne?

Årgången 1996 i Champagne

*****

Årgången har genom åren blivit starkt kritiserad på grund av sin extrema syra. Man menar att vinjournalisterna har hajpat årgången till skyarna. Man skulle frågat vinmakarna istället! Antagligen en av tidernas största årgångar. Inte sedan 1928 har man sett så hög syra i kombination med hög potentiell alkohol, vilket borde borga för ett riktigt långt liv. Precis som 1990 finns exempel på viner som är gjorda på nära nog övermogna druvor med lägre syra. Dessa exempel visar upp en öppet oxidativ och avrundad profil. Annars är de flesta 1996:or riktiga barnarov med en bitande syra och monumental inneboende styrka.

Vi måste titta på vädret i Champagne under 1996 för en förklaring till årets anmärkningsvärda resultat. Året inleddes med en torr, kall vinter med temperatur som sjönk så lågt som till minus 20°C i februari. Lyckligtvis blev detta inga stora skador på vinrankorna, delvis tack vare en stark nordanvind som cirkulerade den kalla luften. I april steg temperaturer och nådde ända upp till 26°C och knoppningen ägde rum i mitten av månaden, därefter slog frosten till i början av maj och dessutom några stora, sena stormar med minus 5,5°C och dessutom hagelstormar. Början av juni var perfekt - varmt och soligt - blomningen startade för de tre druvorna i mitten av juni. Den 19:e juni kom ett stort temperaturfall vilket höll tillbaka utvecklingen av vinstockarna och resulterade i den bisarra kombinationen av brådmogen tillväxt tillsammans med millerandage (små outvecklade druvor i annars välutvecklade druvklasar), särskilt för Chardonnay. Resten av sommaren alternerade mellan perioder av extrem värme och kraftiga regn, med en särskilt kallt augusti med nordanvindar som blåste hela säsongen och som torkade upp druvorna. De första veckorna i september var perfekta med solig och blå himmel och därtill låga natttemperaturer och torkande vindar. De kalla septembernätterna veckorna innan skörd bevarade den berömda '96-syragraden. Skörden började redan 14 september i vissa områden, och fortsatte fram till mitten av oktober under solig himmel.

En sak att komma ihåg om 1996 är att den var i huvudsak unik - ingen hade någonsin sett en årgång med samma kombination av hög mognad och hög syra. Producenterna var stolta över det unika fenomenet ’10/10’. D.v.s. druvorna innehöll 10 grader av potentiell alkohol och 10 gram/liter av syra. Vilket innebar sockernivåer jämförbara med 1989 och 1990 och syragrad såsom årgångarna 1986 eller 1980. På pappret borde detta vara fantastiskt, närmast perfekt. I vissa fall var det förmodligen det - men inte alla '96:or har åldrats graciöst, och detta har lett till en hel del kritik.

’De flesta av 1996:orna kommer att dö innan den komplexa frukten balanserar ut syran’

Charles Philipponnat på Champagne Philipponnat.

Richard Geoffroy, legendarisk Chef de cave på Dom Pérignon, ger en förklaring till variationen av 96:orna. ’Många champenois är ännu inte överens, men 1996 handlar om koncentration och uttorkning i druvorna’, säger han. ’Det var nordanvinden som koncentrerade syran, smakerna och sockret i druvorna. Men problemet med 96:orna var att den koncentrerade de oxidativa föreningarna i de dåliga druvorna. Många blev hänförda av dessa komponenter när det var dags för assamblage, men dessa komponenter har utvecklats mycket snabbt. Det är därför vissa 96:or ännu inte är redo att dricka, medan andra är redan har gått över toppen. Det är också därför det inte finns så många toppar från ’96, på grund av denna oxidation som fanns fram för allt i Pinot Noir.’ Geoffroy konstaterar att viner från Bourgogne visar liknande tecken i denna årgång, och har på motsvarande sätt drabbats av liknande problem.

Naturligtvis finns det utmärkta champagner från 1996, även om de inte alltid har varit helt förutsägbara. Generellt var Chardonnay fantastisk, vilket tyder på att många 1996 Blanc de Blancs borde vara utmärkta. Pinot Noir hade två potentiella problem som vinproducenter hade att hanteras: Enligt Jean-Baptiste Lécaillon, Chef de caves Louis Roederer, var halten av äppelsyra mycket hög, vilket han benämner som ’grön surhet’, vilket hanterades hos Roederer med att försena skörden ända fram till 27 september för att låta äppelsyra sjunka och sockernivåer att stiga, och man plockade under en 18-dagarsperiod och delvis löste man problemet med den höga syran i Pinot Noir genom att låta delar av musten genomgå malolaktisk jäsning.

Chef de caves på Dom Pérignon, Richard Geoffroy, tycker att det största problemet med en del Pinot Noir-druvor var att de var uttorkade, och i vissa fall, övermogna. Mycket noga selektering av Pinot Noir druvorna krävdes för att eliminerar problemet med druvorna - men vissa 96:or kommer att få problem med lång livslängd. Han vill inte nämna några namn men redan 2006 ansåg Geoffrey att flera 96:or höll på att falla samman. Å andra sidan medger Geoffroy att det finns många bra 96:or. Vilket innebär markerade med hög koncentration av frukt, extra mognad, och mycket hög grad av friskhet.

Storleken på 1996 års skörd av druvor var större än normalt, men trots det var det ändå många hus som bara producerade ett begränsat antal av vintage-champagner, vilket är ett av de viktigaste skälen att 96orna är så svåra att hitta. Som framgår av Richard Geoffroy och Jean-Baptiste Lécaillon utlåtande så är det därför svårt att finna 96or av cuvée préstige då urvalet av Pinot Noir var svårt och definitivt minskade produktionen.

Christian Pol Roger säger: ’En sak är säker, champagner från 1996 besitter extraordinär mognad och hög syra, en kombination som är sällsynt!’ Christian Pol-Roger uppger att han aldrig sett en sådan kombination av koncentration, mognad och hög syra i en årgång; Pol-Roger säger att 1996 är som ’en blandning av en tredjedel 1985 med extrakt, en tredjedel 1988 med balans, och en tredjedel 1990 med kraft.’

’Champagnehus och kritiker måste ta lärdom och vara mycket mer noggranna och försiktiga innan de öser beröm över en viss årgång för tidigt’, enligt Ruinarts Chef de Cave Frederic Panaotïs, som är en av de som har talat ut om 1996, i en artikel i Decanter. ’Marknadsförare och journalister berättade för folk vad de ville höra, det var en sådan hype över 1996, men titta nu. Några av vinerna är exceptionella, men inte majoriteten av dem.’

Årgångsvariationer

I alla de nordligaste druvväxande regionerna, varierar kvaliteten på årgångarna mer än i mildare klimat. I Champagne har problemet lösts genom att blanda årgångarna så att balansera vinet. Under de år då druvorna mognar till perfektion, då produceras vintage-champagne. Dessa champagner företräder och representerar producentens stil och det specifika året då druvorna skördats. Det finns inga bestämda riktlinjer för hur man skall uppnå ett perfekt år. Stilen på en vintage-champagne påverkas av en hel rad komplicerade omständigheter som temperatur, sol och nederbörd (som alla spelar en viktig roll). Vad som avgör kvaliteten på vinet är främst det sätt på vilket alla dessa faktorer samverkar tillsammans under året.

Rikedom

1947, 1959, 1976, 1989, 1990, 1996

De olika egenskaper som de olika årgångarna uppvisar är favorittema för samtal för Champagne-älskare världen över. Vissa föredrar de rikare årgångarna, som de i 1947, 1959, 1976, 1989, 1990 och 1996, medan andra tenderar att gynna de mer eleganta och subtila årgångarna, såsom de för åren 1966, 1969, 1971, 1979, 1985, 1988, 1995 och 1998. Oavsett vilket som väljs, de olika årgångarna har en rikedom av variation som enbart tjänar till att öka fascinationen för ämnet.

Subtil elegans

1966, 1969, 1971, 1979, 1985, 1988, 1995

Högst ansedda årgångarna historiskt

Det är en svår uppgift att fastställa en klassificering av årgångar på grundval av deras allmänna egenskaper, eftersom vissa årgångar är generösa när de är unga men andra kräver flera år på sig att nå sin höjdpunkt. Kom ihåg att en klassificering av årgångar är mycket allmän. De årgångar som är av mycket hög klass är de vars viner är avsedda för långt liv och att nå en mycket hög högsta nivå. Flera årgångar som inte har fått ett mycket bra betyg kan vara bra att dricka just nu eftersom de är som bäst i dagsläget.

1914, 1921, 1928, 1947, 1949

1955, 1959, 1964, 1966, 1969

1971, 1976, 1979, 1982, 1988

1990, 1996, 2002, 2008, 2018

Personliga reflektioner & samlade intryck

En årgångskvalitet är uppenbarligen summan av alla dygnets timmar under samtliga 365 dagar. Årgångens stil är beroende av en serie komplicerade faktorer där temperatur, solenergi och regnmängd är av stor betydelse. Det avgörande är främst hur dessa komponenter är fördelade under året. Alltså ett pussel alldeles för stort och detaljerat för att ens datorer ska kunna ha en chans att analysera när under året som druvorna och i slutändan vinet får sin slutgiltiga karaktär. I alla nordliga vindistrikt varierar årgångarnas kvalitet mer än i ett varmare klimat. I Champagne har man som bekant klarat av det problemet genom att blanda de olika årgångarna med varandra för att på så sätt balansera vinet i standardchampagner. De år som druvorna mognar till perfektion görs kvalitetsdrivna årgångschampagner. Dessa viner ska spegla både producentens stil och året då druvorna skördades. De olika årgångarnas personlighet tillhör vinvärldens största glädjeämnen.

En av de största champagneårgångarna för nittonde århundradet !

Vissa människor tror att 1996 inte bara är den största champagneårgången på decenniet, men en av de största champagneårgångarna för nittonde århundradet. Det trodde jag också på en gång, då dessa viner först började dyka upp på marknaden. Jag har sedan dess blivit mer försiktig i min mening i fallet 1996. Det finns enskilda viner som är fantastiska, och det borde fortsätta att utvecklas på ett strålande sätt, men det finns också viner som börjar dyka rejält och obalanserade i sin friskhet, och andra som ännu uppträder oroväckande oxidativt. Jag tror att vintage 1996 har visat sig vara betydligt mer varierande i kvalitet än de flesta väntat. Som provningsresultatet visar sig så är det endast de extrema topparna som når just toppen.